torsdag 29 november 2012

Vatten är väl vatten, var än det kommer från?

Nu slår Aftonbladet upp vilka länder som i första hand kommer drabbas av klimatförändringar. "Vi har hela listan", typ. Thailand ligger överst. "Svenskarnas favoritparadis". Så bra, eftersom så många svenskar bryr sig om just Thailand så kommer säkert alla tidigare Thailandsresenärer omedelbart börja ställa om nu.

Aftonbladet beskriver också hur stigande havsnivåer kommer påverka kuststäderna i främst södra Sverige. Många av våra större städer kommer vara utsatta, bland annat Malmö, Göteborg, Kalmar och Karlskrona. Som jag tidigare skrivit om är det stigande havsnivåer på runt 2 meter man numera räknar med till år 2100. Länsstyrelsen Skåne har därför satt upp en 3-metersgräns gällande all nybyggnation.

                                                  handkolorerad översvämning, förr-i-tiden

 Men Aftonbladet skriver ingenting om vilka orter som är mest översvämningshotade när det handlar om höga flöden i vattendrag, dvs sjöar och åar som existerar redan innan klimatförändringarna. Där ligger orter som Kungsbacka, Göteborg, Lidköping, Karlstad, Jönköping, Värnamo, Kristianstad, Uppsala, Stockholm, Lindesberg, Örebro, Falun, Vansbro, Malung, Edsbyn, Vännäsby, Älvsbyn och Haparanda i topp.

Som framgår av här, på sidan 8, håller MSB redan på med beräkningar över 200-årsflöden. Något man inte tidigare tyckt ha behövts. Nästa år får vi veta nivåer myndigheterna tänker vi ska planera för att undvika.

Ett hundraårsflöde är en översvämning som beräknas kunna inträffa vart hundrade år. Det var tidigare det mesta man kunde tänka sig skulle inträffa. Ingen vet egentligen när vi kommer att ha haft så mycket översvämningar att vi ska räkna om dem till tioårsflöden, dvs, vänja oss vid det onormala. Men att MSB nu tänker ordna beräkningar på 200-årsflöden är ett steg i den riktningen, helt klart.

I en annan sammanställning från samma seminarieserie " Översvämningsförordningen 2012, regionala träffar" berättar MSB hur framtida olyckor ska redovisas till EU. Men jag skulle så gärna se att vi hade information på allt det där redan idag - innan olyckan är framme. Hur många äldreboenden är det som kommer ligga under vatten om det börjar regna ordentligt? Hur många gruppboenden har tillgång till alternativ värmekälla?

Sedan har vi den tredje källan till översvämningar: Nederbörden. Nederbörden beräknas öka rejält i främst Västra Götaland, Värmland och Jämtland, ökningar med upp till 40-50% på vintern - form av regn.

Ställer man samman havsnivåer, höga flöden, nederbörd och rasrisk så är det främst två städer som står ut som riktigt, riktigt besvärliga att leva i: Göteborg och Karlstad. Så här ser en framtida riskkarta för Karlstad ut, med samhällsviktig verksamhet, kulturminnen, kyrkor och allt inräknat:
                                                MSB: Exempel på riskkarta, Karlstad

Confirmation bias

"Din blogg lider verkligen av selection bias"
"Du menar confirmation bias, va?"
"Ja, just det"
Facebookdialog från igår


Min barndom: "Från A till Ö, avsnitt 5, Allt om ekologi, energi, elektricitet"

Con-fir-ma-tion- bi-as. ("du söker bara information som stärker den hypotes du redan har", typ) Slå gärna det i huvudet på någon som inte tycker som du. Det funkar rätt bra, det ger en överlägsen, akademisk touch åt allt du säger. Uttrycket används företrädelsevis av människor som tror att ny teknik är lösningen på - allt. Och det är viktigt att söka information utanför den egna kretsen. Men jag lovar dig, jag har inte missat att vi snart kan köra våra flygplan på luft, eller någon annan nyhet. Jag har bara inte givit den nyheten samma tyngd som du har. Om du läser ett antal dagstidningar per dag får du verkligen leta för att hitta annat än positiva tekniknyheter. Är det någonting som journalister gillar så är det snabba lösningar på komplexa sammanhang. 

Problemet är nog inte att jag inte läser tillräckligt mycket och inte redovisar det på ett tillräckligt sakligt och objektivt sätt. (Herregud - det här är ju min blogg. Vad ska den vara om inte just mina åsikter?)  Jag läser allt jag kommer över. Det gör mig lugn. 

Problemet är snarare att en stor del av befolkningen är underinformerad om de problem vi står inför. 

"Hallå! Det finns ingen stark stat som kommer hjälpa dig när det blir elände! Hjälp dig själv." Det är mitt främsta budskap. Och det borde väl vilken nyliberal som helt kunna hålla med om?
" Inser ingen konsekvenserna av en situation där alla bara läser böcker som de håller med om? Jag älskar att läsa sådant jag inte håller med om: Åsikter jag inte håller med om ger mig styrka i de åsikter jag har och hjälper mig att utveckla mina egna argument. Ni borde testa själva – det kan vara riktigt givande."
                              Kåkå Olsen, Litteraturmagasinet 121129


Tycker du som jag, tycker du som jag, så gör vi det en annan dag

         
"Människor blir galna i grupp - och återfår sansen långsamt och var och en för sig"
                             UR Play: Systemfel som hotar världen


"När du inte svarade i telefon gick jag in på din blogg istället - och fick klimatångest"  
                            SMS från en vän  



Vad är ångest? Smittar det, som vinterkräksjuka?

Riktig ångest försätter oss först i ett kamp/flykttillstånd som sedan lätt övergår i passivitet och trötthet. Det är jobbigt att ha ångest. Ångesten kan bero på en överhängande fara, men måste inte göra det. Den kan handla om kvardröjande rädsla från sådant som redan tidigare har hänt och den kan vara fullständigt rationell på grund av den information du får. Klimatångest är ett synnerligen dumt uppfunnet begrepp i det här sammanhanget. Det är på samma nivå som tentaångest.

                                               Nina Hemmingson "Jag är din flickvän nu"

Att inse att världen, så som du nu ser den, kommer att förändras  - och det inte på något trevligt sätt, är en mycket omvälvande upplevelse. Det är naturligt att drabbas av en djup oro för sig själv, sina nära och kära och framtiden. Hur ska det gå - med allt? Den oron kan man skjuta undan och gå vidare. Man kan rycka på axlarna och kalla den för klimatångest om man vill - men ångest sätter dig inte i arbete.

Det är först när du börjar vidta några som helst förändringar av den situation du är i nu som det händer något med dig, på allvar. Att hamna i en årlig cirkel som ser ut så här: Läsa en rapport - få klimatångest - gå vidare - läsa en artikel - få klimatångest - gå vidare - se en bild - få klimatångest - gå vidare - läsa en rapport - etc - det förändrar ingenting.

Kan jag ge ångest åt någon bara genom att skriva om obekväma saker? Det hoppas jag inte. Jag hoppas att jag kan få dig att kavla upp ärmarna och börja förändra saker.
"En bekant skriver i ett mejl att "psykologisk forskning visar att den som lyckas ljuga inför sig själv är en mer övertygande lögnare också inför andra (självlögn kan därför ha gynnats av evolutionen)". Detta är lite läskigt. Om vi blir bättre lögnare inför andra om vi lyckas ljuga för oss själva och om vi kollektivt reagerar på budskapet om vår civilisationens slut. Då hjälper vi varandra att ljuga för oss själva och blir därmed ännu bättre på att övertyga andra om att ljuga för sig själva..."
                      David Jonstad, Effektbloggen 121128 




onsdag 28 november 2012

Don´t worry - be happy

                                                 från "Jan Berglin fanclub" på Facebook

Idag duggar de tätt: Roliga inslag om galna kommunpolitiker. Först Berglin, därefter Tankesmedjan . Och jag, som knappt har kommit över veckans statistik i Christer Sannes nya rapport till Naturvårdsverket än - om att antalet köpcenter i Sverige har ökat med 44 % mellan 2000 och 2007.

Om du har en timme över kan du gott koppla ihop ord som "avtryck" + "kommun" +"arena" när du googlar. Det finns så mycket roligt att läsa om. I Växjö ska man tydligen koppla ihop två sjöar. Och lägga en scen mitt i sjön. Har du ytterligare lite tid över kan du lika gärna läsa kommunalrådet i Växjö Bo Franks (m) blogg. Här lägger han ut texten om fattiga och rika när han är på studieresa i Santiago.  Man kan också läsa om Eskilstunas nya satsning på både ny arena och nytt badhus. Det måste gå bra för Eskilstuna. Jag vet att jag läst om dem i något sammanhang under hösten, vad handlade det om? Jo, de var ju bäst på socialbidrag! Så var det.




Kapten Ragnarssons känsla för glögg

"Ända sedan medeltiden, när vin först importerades till Sverige, har man uppskattat varmt, kryddat vin. Enligt uppgift var Lutendrank en av Erik XIVs favoritdrycker vid slutet av 1500-talet. I ett recept på Lutendrank från 1616 skall man sjuda vin med socker och tillsätta kardemumma, ingefära, kanel, muskater (russin) och paradiskorn (en sorts kardemumma)."
            Nordiska museet/glögg 

"De tidigaste historiska omnämnandena av glögg härrör från 1400-talet. Det berättas att man på de tyska slotten längs Rhen kom på att värma rödvin, tillsätta olika kryddor och dricka detta som "glühwein" för att hålla värmen under de råkalla vintermånaderna. Efterhand blev det en jultradition, som spred sig till stora delar av Nordeuropa. Enligt källorna hade emellertid romarna en liknande dryck, som de kallade conditum paradoxum – vilket ungefärligen betyder ”överraskelsens kryddor”
             Världens historia/julkalender 

Kanske blir det snö inatt. Förmodligen inte. I vilket fall som helst så närmar sig första advent - och jag längtar alltid lite extra hem till Småland då. För i december ska man dricka Kapten Ragnarssons glögg hemma hos mina vänner Johan och Cissi. Glöggen är mytomspunnen. Det sägs att den har druckits ute i fält av gamla officerare som verkligen visste hur glögg ska tillredas. Den har ingen som helst likhet med köpeglögg, är stark som fanken, ska drickas i mycket små portioner och smakar som pepparkaka i flytande form. Mums.

En gång i tjugoårsåldern fiskade jag upp ett fikon som legat i glöggen över natten, åt bara det och blev riktigt berusad. Letar man på nätet kan man hitta olika versioner av receptet under namnet "Översteglögg". Men det här är Johans pappas recept:

Ett helrör okryddat brännvin
1 flaska pilsner (jag brukar ta två)
1,5 dl konjak (minst!)

2-3 fikon, minst tre katrinplommon, ett par nävar russin, ett par nävar skållad mandel, 1 bit pomerans, flera kanelstänger, några hela kardemummakärnor med skal, 1-2 kryddnejlikor

Låt frukt och kryddor puttra med pilsnern tills det nästan kokat in. Häll på brännvinet och 1 dl socker, låt det värmas - inte koka. Bryn några matskedar socker i en stekpanna - häll på konjaken när sockret är bränt och fint. Blanda i glöggen, bränn av med en tändsticka, låt stå över natten.

Nästa dag är glöggen klar. Skål!

tisdag 27 november 2012

Nya byggnormer?

Det har varit en väldigt regnig höst. "Ska det fortsätta så här måste byggbranschen snart ta fram nya byggnormer", sade min vän Anna i morse.


                                                               bygge i ruskväder        

Min kunskap om byggande och byggnormer är ytterst begränsad, därför blir jag glad över att hitta en gammal intervju där Boverket säger att det där med att se 
över byggnormer, det håller man minsann redan på med:

"Vi har kontakt med SMHI och får deras material hela tiden, så vi tittar just nu på om vi ska ändra snö- och vindlaster. Vi tittar också på dimensioneringen av nederbörden och om den förändras, säger Nikolaj Tolstoy, enhetschef på Boverket. Mer regn, högre havsnivåer, hårdare vindar och högre temperaturer kan komma att ändra sättet vi bygger på. Husen måste helt enkelt konstrueras för att klara av de krav som ett ändrat klimat för med sig. Till exempel kan det handla om fasader som måste bli tåligare, tätare isolering och uppvärmning av kryprum för att slippa fuktskador."
               Dagens Eko  081022

Fast - när jag kollar vidare ser jag att det inte har hänt så mycket mer sedan intervjun 2008. Boverket hänvisar till den, och säger att man i övrigt "följer läget". "Med tiden kan det krävas andra byggmaterial", säger man. Oklart vilka. Nåja, det viktigaste är ändå att om man bygger ett hus ska man göra det när det är vackert väder.
"Det är lätt att säga att ett hus ska byggas när det är vackert väder för att undvika att få in fukt i konstruktionen. I verkliga livet bygger man i alla väder. – Med vårt klimat hade man inte kunnat bygga annars, säger Olle Åberg som är fuktexpert vid Boverket. Det är särskilt viktigt när man bygger trähus. Trä tål uteluftens fuktighet, men inte regnvatten. Monteringsfärdiga hus har fördelen att de till största delen byggs inomhus. Men de är desto känsligare under själva monteringsskedet." - Man bör inte att montera ett prefabricerat hus en dag när det regnar, slår Olle Åberg fast."
               www.byggahus.se 

Boverket har också en blogg med lite matnyttiga tips:
"Våta träsyllar kan snabbt börja mögla. Det visar en ny studie från SP (Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) som heter ”Laboratoriestudie av syllar och reglar som utsätts för regn” Det har funnits delade meningar om risken för mögel på trä som kortvarigt utsätts för regn under byggtiden. Studien gjordes för att undersöka om träsyllar och träreglar tål att utsättas för vatten under ett till tre dygn utan att de börjar mögla. Det gör dom inte.  Nu är det inte bara trä som är känsligt för fukt, många andra material som används i såväl trähus som stenhus är också känsliga och behöver hållas torra under byggtiden."
                                                         Svalor som borde flyga lägre

Det där med fukt låter knepigt. Bäst att gå tillbaka till Bondepraktikan för att kunna förutspå en torr byggvecka, eller varför inte gå efter de här regntydartipsen från Persnäs bygdeförening på Öland?
"Hör du bofink, eller kråka, tidigt före gryningen sjunger de om regn. En kraftigt röd himmel i gryningen ger regn, och ligger skyar för solen tolkas regn innan kvällen. När katten tuggar gräs väntas regn, likaså om den sover på huvudet eller är klådig i klorna. Grodor i mängd skvallrar om vått väder. Tjock dimma på kvällen kan varna för regn under natten. Om solen skiner samtidigt som det regnar kommer mer regn. Spindlar är slöa och struntar i att laga sina nät. Och trampar du ihjäl en kan du vara helt säker på att det blir regn. Flugor och mygg blir bitiga. Myror tömmer både stig och stack och svalorna flyger lågt. Flyktig dimma som stiger uppåt kommer åter som regnNär nyslipade liar rostar, fönster och dörrar går trögt att stänga och mjölken surnar. Ett annat tydligt tecken är att röken i skorstenen slår ned. En ring runt solen under förmiddagen betyder regn innan morgondagens slut. Dofter från blommor och nyslaget hö ger tecken om långvarigt regn."
 Mycket regn blir det.
Eller så kan vi helt enkelt återanvända queerrörelsens slogan "We´re here, we´re queer, get used to it" - och kanske hitta på någonting i stil med "Vi är redan här, vi är blöta, lika bra ni vänjer er"? 
Det tipset får Boverket alldeles gratis av mig. 

Solen lyser över fattiga och rika

                               Livsmedelskö, Hornsgatan 1917, bild från Stockholms stadsmuseum

Som journalist händer det mig titt som tätt att jag ombeds skriva om fattigdom. Standardupplägget är en rapport, en forskare och en beskrivning av vardagen för en fattig. Punkt. Fattigdomen har alltid varit intressant för redaktörer. Elände säljer och upprör.

                                           Potatiskö 1917, Stockholms stadsmuseum

Ett annat av mina specialområden är att skriva om hemlöshet. Varje gång jag gör det, slår det mig att det inte precis är de här grupperna som förbrukar världens resurser. Det gör de riktigt rika och den växande medelklassen. Förutom internationella överenskommelser och statliga styrmedel skulle en inkomstminskning hos de rikaste vara ett bra sätt att minska koldioxidutsläppen på. Men vem går ner i lön för att rädda klimatet? Här går man bara ner i lön för att rädda SAS. Kan man träna sig på att leva på mindre resurser - fastän man har mer, eller måste det till en rejäl recession först?

"Under perioden 1994–2007 har svenskarnas konsumtion ökat kraftigt på flera områden:
hushållskonsumtion utomlands + 100 %
hushållsapparater + 125 %
leksaker och sportutrustning + 145 %
bilar + 130 %
motorcyklar, skotrar och mopeder + 180 %
telefoner och fax + 630 %
TV, video, CD etc. + 430 %
Köpcentra fortsätter också att växa snabbt; på sju år ökade ytan med 44 % (2000–2007)"
          Naturvårdsverkets nya rapport "Hur kan vi leva hållbart 2030" av Christer Sanne

Jag känner instinktivt, att nu får det vara slut på de typiska fattigdomsbeskrivningarna. Det är de rika vi borde skildra: Hur tänker dom? Hur lever dom? Hur färdas dom? Vad äter dom?


                                             Flygfoto från Djursholm, Pontus Herins blogg

Pontus Herin är ekonomijournalist. I boken ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra” skriver han om två av Sveriges mest segregerade förorter. På hans blogg fortsätter berättelsen:
"Vi gick runt i nära en timme, tittade på husen längs vattnet och pratade om livet i Djursholm som jag minns det. Jag berättade om fördomar och inskränkthet och hur jag minns min uppväxt. Om hur Djursholm förändras och att det numera inte finns en några medelinkomsttagare kvar där. En läkare, som min far, har inte råd att köpa ett hus i Djursholm idag som blivit en koloni för finansmänniskor, advokater och höga näringslivstoppar. En och annan diplomat står för det utländska inslaget. Men jag berättade också om det positiva här, som den nyfikenhet bland invånarna som finns kring de här frågorna (segregationen alltså). Det finns en social trygghet och säkerhet som gör att de kan kosta på sig att intressera sig för frågor om invandring, rädsla för det okända och bristen på blandning bland invånarna. Den här nyfikenheten saknas tyvärr i mer traditionella medelklassförorter där det finns en helt annan flåsighet och taggarna utåt mentalitet kring segregation."
               Pontus Herins blogg "En promenad bland stekarna" 

Undrar om Djursholmsborna är lika benägna att fundera över sin konsumtion? Någon gång ska jag åka dit och fråga.
"Hur vi lever (2030) handlar också om hur människor, precis som i dag, upplever dessa villkor utifrån sin egen position i samhället: får jag en rättmätig del, bär alla sin del av bördan? Hållbarhetspolitik kan inte skiljas från konventionell politik som fördelar resurser och välfärd, tvärtom kan hållbarhet öka kraven på en rättvis resursfördelning. En regim för en hållbar utveckling kan också komma att kräva ett regelverk som kan upplevas som påfrestande av dem som prioriterar individuell valfrihet."
          Naturvårdsverkets rapport "Hur kan vi leva hållbart 2030" 

"Individuell valfrihet". Vem ruckar på den? Är det inte den vi, typ, lever för?

måndag 26 november 2012

Shifting baseline

 
                                           Förr - i- tiden på Öland. Då låg jag i barnvagn, 
                                          mina släktingar solbadade med kläder på, bron 
                                          var inte byggd, solen sken alltid och Östersjön var 
                                          full av torsk och flundror

Kommer du ihåg hur det var när du var liten? Vilka fjärilar såg du, vilka blommor plockade du? Hur kall och snöig var vintern? Fångade du någonsin någon fisk?

"Shifting baseline syndrome" är främst berättelsen om ett gäng fiskare som över tid förändrade sitt synsätt på vilken fisk som fanns i havet där de arbetade. Beroende på när de var uppväxta hade de olika referensramar. Förstås. Deras olika referenspunkter visade att för fiskarens barnbarn är det fullständigt normalt att bara hitta 5-10 arter inom ett visst avstånd. Hans farfar kunde namnge ett fyrtiotal - som då fanns mycket närmare land.  Ett stort antal arter hade alltså försvunnit över tid.
"Due to short life-spans and faulty memories, humans have a poor conception of how much of the natural world has been degraded by our actions, because our 'baseline' shifts with every generation, and sometimes even in an individual. In essence, what we see as pristine nature would be seen by our ancestors as hopelessly degraded, and what we see as degraded our children will view as ‘natural’."
             Jeremy Hance, www.mongabay.com 

Vilken referenspunkt ska vi ha för framtiden? Är det vad som finns i Stockholm 2012 som är utgångspunkten - eller vad som fanns i en by i Skåne 1970? Eller ännu tidigare? Det är naturligt att glömma bort. Och för den som inte ens har varit med om något blir upplysningar om hur livet var förr-i-tiden bara historia eller kuriosa.
"Det som har påverkat ekosystemen i Sverige mest är i stället att många växter och djur som förr uppträdde allmänt i landskapet numera förekommer långt mer sparsamt. Ofta är de i dag undanträngda till mycket begränsade områden. Den svenska ”vardagsmiljön” har på så sätt blivit allt artfattigare trots att det totala antalet arter i landet inte har minskat."
             Naturvårdsverket, Biologisk mångfald, Monitor 22 

I en tid som går fortare och fortare glömmer vi bort mer och mer. Vi byter referenspunkter i rasande fart, politiker också. Och eftersom vi tillhör den lyckligt lottade delen av världen kommer vi, även om det regnar och blåser och blir eländigt här, ändå ha det bättre än de flesta andra.

Därför blir det lätt för oss att glömma bort hur det var. Inte i ett romantiserat skimmer, utan hur det faktiskt var. Det onormala blir normalt. Det är det ju fullständigt naturligt att försöka skydda sig själv från upplevelsen av förlust.
"EEA konstaterar att förändringarna redan är här. Nederbörden i södra Europa har minskat, medan det blivit regnigare i norr. Värmeböljor har blivit inte bara blivit vanligare utan pågår också längre. De har orsakat tiotusentals dödsfall senaste decenniet. Floderna har torkat ut oftare. Glaciärerna i alperna har krympt med 2/3 sedan 1850. Avsmältningen av isen på Grönland har fördubblats sedan 90-talet, och isen över Arktis är rekordliten sommartid. Det är trender som kommer att förvärras enligt EEA."
                  SvT Nyheter 121126 

Så - hur ska vi göra för att komma ihåg, när ingen av oss kommer vilja komma ihåg?

                                          Snöbollskrig på 1400-talet


söndag 25 november 2012

Flood kit finder game

Bild från "the Flood kit finder game"
De har det lite körigt i Storbritannien nu. Två döda och massor av hem under vatten. Men översvämningsinformationen i Storbritannien är, till skillnad från i Sverige, bra. Det finns en hel sajt i ämnet.
"One simple thing you can do to prepare before a flood is to create a kit of essential items and keep it to hand. In a flood, you won't have time to find these essential items so it's important to prepare in advance."
Här kan du till exempel spela "Floodgame". Ett lite töntigt, men rätt stressande inlärningsspel. Här kan du också se och höra vittnesmål från människor som redan har varit med om översvämningar, hitta översvämningsvarningar på kartor och lära dig vad du behöver förbereda dig på.


                                            Så här kan informationen för en enskild ort se ut
"The river level at Polesworth is 2.54 metres.
This measurement was recorded at 19:00 on 25/11/2012.
The typical river level range for this location is between 0.12 metres and 0.70 metres.
The highest river level recorded at this location is 2.55 metres and the river level reached 2.55 metres on 21/07/2007."

MSB:s sajt kan du också lära dig om översvämningar. Man kan nämligen ladda ner Räddningsverkets tolv år gamla bok .

Naturbriststörning


“Indeed, capitalism works best when children stay indoors in malls and in front of computer screens. It looses its access to the minds of the young when they discover pleasures that cannot be bought”  
                               Orr 2002
"Du kanske får utegångsförbud", sade jag härom dagen till min trettonåring. Det var ett skämt. Han sken upp - och svarade "Åh, precis vad jag vill!" 

Nästa dag diskuterade jag bruket av GPS-sändare på tonårsbarn med min artonåring. "Äh, du vet ju redan precis var du har mig, jag sitter ju på mitt rum och spelar på datorn" svarade han.

Ungar idag tillbringar  över 90 % av sin tid inomhus. Mina också. I England är det idag dubbelt så stor risk att ett barn att skadar sig genom att trilla ur sängen än att ungen skadar sig genom att trilla ner från ett träd. Är det något som ambitiösa medelklassföräldrar diskuterar mycket och oroar sig för, så är det detta, att ungarna sitter inne vid tevespelet eller datorn.

Vi oroar oss för deras hälsa, för deras synutveckling och för ett eventuellt utvecklande av uppmärksamhetsstörningar. Men egentligen borde vi oroa oss mer över vad det här gör med deras förmåga att bry sig om naturen. Vad är naturen? Ett störande moment, där man tvingas ut på uppvisningspromenad med mamma och pappa, en timme då man hela tiden längtar in igen. Suck.
"Föräldrar med en positiv inställning till naturkontakt vill gärna överföra detta synsätt till sina barn. Även om intresset stundom är ljumt så hoppas föräldrarna att gemensamma utflykter och naturupplevelser ska få genomslag i barnens framtida naturkontakt. Organiserad träning är en stark norm och upptar mycket barns och föräldrars fritid. För barn med en fulltecknad fritid betraktas en stund framför datorn eller TV:n som egentid. Barn vars eftermiddagar inte är fyllda med organiserad träning tycks antingen bli mer hemorienterade eller att de vistas mycket utomhus i bostadsområdet, inte nödvändigtvis i närnaturen."
“De är inte ute så mycket”, avhandling av Mattias Sandberg, Handelshögskolan Göteborg 2012

"Nature-deficit disorder" - NDD, uppfanns av Richard Louv redan 2005, när han skrev boken "Last child in the woods". Som framgår av filmen nedan är det fler barn som känner igen varumärken än vad som vet vad en maskros är och hur den ser ut. Är det ett problem?
" I hesitated (briefly) to use the term; our culture is overwrought with medical jargon. But we needed a language to describe the change, and this phrase rang true to parents, educators, and others who had noticed the change. Nature-deficit disorder is not a formal diagnosis, but a way to describe the psychological, physical and cognitive costs of human alienation from nature, particularly for children in their vulnerable developing years."
             Richard Louv hos www.psychologytoday.com


                     Projekt Wild Thing - hur kan vi få barnen att älska naturen mer än sin I-pad?

Nej, nu tar jag ut ungarna i skogen. Vi ska leta efter sprängticka. Och så vidarebefordrar jag den här naturappen. 

PS "Jag har hört om en kille som träffade en arg älg i skogen. Då lade han sig ner och spelade död. Det hade han lärt sig i WoW", sade min trettonåring under skogspromenaden. DS

lördag 24 november 2012

Vanvettiga Vellinge

Jag tänkte, att den där nya rapporten från Världsbanken kanske hade gjort intryck på någon i Vellinge kommun. Men där är det "business as usual"



                                             Upplevelsebild från prospektet "Skanörs vångar"

        "HAVSUTSIKT - Nyproduktion! Arkitektritad villa m excellent läge i det havsnära bostadsområdet Skanörs Vångar. Välisolerad - energisnål villa med bl a värmegrund. Hög invändig standard. Närhet till skola, dom vita stränderna, golf och båthamn. Nu finns chansen att förvärva en nybyggd villa mitt i attraktiva Skanör!
 De flesta kustkommuner i södra Sverige planerar inte för havsnivåhöjning över en meter på hundra års sikt, trots att det finns vetenskapliga studier som tyder på högre nivåer. Det säger KTH i rapporten "Framtida havsnivåhöjning i kommunal planering"  Blir det högre nivåer än så resonerar flera Länsstyrelser och kommuner i rapporten runt att "vi kanske måste överge kuststäderna".

Det resonemanget har även Hans Folkesson, stadsbyggnadsdirektör i Vellinge kommun, själv med när han redogör för hur Vellinge planerar för klimatförändringar på en konferens den 9-10 oktober i år:

"På Falsterbonäset: Antingen avveckling/ reträtt - vem tar ansvar för beslut och kostnader? 
  eller bevarande/skydd av befintliga boende- och rekreationsmiljöer." 

Men det är förstås bevarande/ skydd man har bestämt sig för att satsa på. Titta gärna på bilderna i Folkessons presentation som visar vad som händer med Skanör/ Falsterbo vid havsnivåhöjningar på 0,5 - 2,5 meter. Det är precis där man planerar att bygga nytt.

Den härliga tremetersbilden. Det här vill Länsstyrelsen i Skåne att Vellinge ska skydda sig mot. 

Länsstyrelsen Skåne skriver i ett yttrande till Vellinge kommun om Ansvarsfördelning mellan stat, kommun och enskilda :  De åtgärder som planerats för att skydda byggnader mot stigande havsnivåer inte är tillräckliga. Man slår även fast att ny bebyggelse inte får planeras på nivåer lägre än tre meter över nuvarande havsnivå.
" I praktiken betyder detta att nybyggnationen i Skanör och Falsterbo kommer att stoppas. De permanent stigande havsnivåerna gör det helt enkelt omöjligt att bygga på ett hållbart sätt på låglänt strandmark"
länsarkitekt Elisabet Weber, Länsstyrelsen i Skåne län 
Och vad svarar Hans Folkesson i Vellinge kommun? 
 "Redan idag bor det cirka 10 000 människor på Falsterbonäset under denna nivå. 95 procent av de boende har sin fastighet under tre meter. Vi ska såklart vidta åtgärder för dessa fastigheter så varför skulle vi inte kunna vidta åtgärder för nya fastigheter.”
Byggvärlden 111004
Alltså bygger Vellinge vidare. Både på lyxhus och 12 kilometer långa skyddsvallar. Som inte kommer att räcka. Men det går inte så bra med försäljningen av de nya, fina husen. 9 av 10 villor i samtliga nybyggnationsprojekt är osålda. Husen reas redan ut med rabatter på 100 000 till den som köper. Och i redan befintlig byggnation på Falsterbonäset sjunker försäljningspriserna.

Man undrar ju hur diskussionen låter vid middagsborden.


Allmogemat


                                                          Vitkål - framtidens sushi?

"Historisk mat för framtiden" utbrister DN Lördag idag (länk kommer senare) Kocken Jens Linder har lagat sig igenom en massa "allmogemat" - "tillbaka till framtiden". Varför då, undrar kanske vän av ordning, men DN ordar inte mer om varför vi inte kommer äta sushi och dumplings i framtiden. Kanske blir det bara otrendigt?

Nej, vi kommer välja att äta ett superpretentiöst askbröd (askan kommer av salladslök som rostas i ugn och sedan mals ner för att strösslas över kornbrödet) och kylskåpssyrad majrova med sovel. Bara sådär.

Tidigare i höst kom kokboken "Kål hos Pelle" ut, som bara handlar om - kål. Fantastiska recept, allt låter smaskens. I oktober valde Svensk potatis ordförande Lars Elofson att bara äta potatis i tolv dagar. Det var nog främst som en reaktion mot LCHF. (Han gick ner i vikt). Även Svensk potatis ger ut förstås kokböcker med - enbart potatisrecept. Säkert finns det en med lök också.

Det finns en enorm längtan i teveköken och kokboksträsken efter mat-från-förr - som samtidigt ska bli god och hipp och nyttig mat-för-imorgon. Det här har fått mig att fundera på vilken mat som det faktiskt kommer finnas tillgång till- om vi inte kan slösa med fossil energi.

"Ridderheimsrapporten" handlar om framtidens mat. Jag känner verkligen igen mig i bildvalet. 


Googlar man "framtidens mat" så dyker ännu en färdig matkasse upp. Det tror jag inte riktigt stämmer. Tittar man på vad "Sveriges konsumenter" - som spanar in i framtiden - tycker blir man inte klokare:
"Döden i mitten – de företag som inte väljer väg befinner sig i det så kallade dödens rike i mitten. Konsumenter år 2020 vill ha mer lyx och mer budget. Men med lyx menas inte den traditionella som uppfattas som vräkigt och ytligt, utan en mer ansvarstagande lyx. En Toyota Prius istället för en statsjeep. Men vi kommer fortfarande att vilja budgetshoppa för vi älskar att fynda. Kvar står de företag som befinner sig i mellanskiktet som kommer att uppfattas som ointressanta."
                     Peter Siljerud, framtidsstrateg på Futurewise

Men där tycker jag nog att vi redan befinner oss.  "Ridderheimsrapporten"  , kom i höstas, handlar också om mattrender. För de rika. De rika kommer att vilja en specialkost, framtagen med hänsyn till deras DNA. ”2015 kommer alltfler ha sin egen individuella specialkost och glutenfritt kommer att vara lika vanligt som laktosfritt"  De rika kommer att vilja bry sig om de fattiga. De rika kommer gilla retro mattrender (se ovan) och de rika kommer inte att hinna äta lunch.

Allt tyder på att vi bara ska fortsätta som tidigare. Ingenting kommer dyka upp som förändrar våra matvanor i grunden. Det kommer alltid att finnas ostbågar till fredagsmyset. För det är mys och godis och läsk vi lägger en stor del av matkostnaderna på idag. 

"Människor i Sverige lägger i genomsnitt 12 procent av sin disponibla inkomst på mat. Det är, historiskt sett, en rekordlåg nivå. Samtidigt går 40 procent av matkostnaderna till tomma kalorier, sådant som innehåller mycket fett och/eller socker och lite vitaminer och mineraler. Ändå tycker många att maten är dyr. "
                    Maja Söderberg, Sydsvenskan den 7 nov 2012

Jag blir inte klok på det här. Finns det inge trendnissar som kan skåda mer än ett halvår framåt i taget? Nej, jag ser fram emot kokboken "Fredagsmys 2030". Skivad kålrabbi på tio olika sätt, kanske?



fredag 23 november 2012

Men kan du inte bara slappna av och unna folk att ha lite roligt?



I alla kriser finns det faser. Fas ett är förnekelse. Nu är det dags att våga utforska nästa fas: Ilskan.

Ilska drabbar ofta budbäraren. Människor gör vad som helst, nästan, för att fortsätta kunna vara i förnekelse, vare sig det gäller ekonomi, energi eller klimat. Man säger upp relationer, blir öppet aggressiv, stänger av, blir demonstrativ i sitt ointresse. Det kan kännas...lite tungt.

Ilskan dyker inte bara upp hos folk där du kanske redan på förhand kunde förutse att de skulle ha svårt att ta till sig jobbig information.  Ilskan dyker också upp hos de redan miljövänliga, de goda och de snälla. Den dyker upp bland en del av dem som genom sin självbild redan är "på den goda sidan". De vill gärna vara kvar där (försök prata med Miljöpartister om deras flygresor bara, så får du se)

I all annan typ av krishantering säger experterna att du helt enkelt ska acceptera ilskan. Men risken är att du blir rätt ensam där du går och hanterar och accepterar andras ilska. Det blir inte så kul.

Vad ska man göra då?

Man kan bli passivt aggressiv tillbaka, säga "Jag förstår att det där är jobbigt för dig att höra", eller "jag hör vad du säger". Båda alternativen stänger av kommunikationen eftersom du försätter dig i ett överläge.

Man kan - om man har en ängels tålamod- lyssna på när folk lägger ut texten om varför allt kommer att ordna sig av sig självt. Det är säkert bra. Jag äger tyvärr inte ett sånt fantastiskt tålamod.

Det jag tror funkar bäst är att skapa lite nyfikenhet. Ingen vill vara ställd utanför, bli undanhållen information. Att få andra människor att uppleva att "just nu händer det något - och jag är inte med där det händer" - det kan vara ett bra sätt att skapa nyfikenhet på.

Jag brukar säga till folk att de inte ska läsa min blogg. "Den är nog inget för dig".

Sedan är det förstås så att alla har olika intressen och ingångar till det här området. Någon är bara intresserad av sina bostadslån, andra av vattenskador i källaren - ytterligare någon av livsmedelsförsörjning. Förr eller senare kommer det dyka upp information som nuddar vid deras intressen, även om det så bara rör tillgången till kosmetika 2050. Då gäller det att inte bli bitter och arg och sur tillbaka.

Och kanske också komma ihåg att det här är inte din privata mission - det är inte deras frälsning du är ute efter. Vill de inte, kan de inte. Så är det bara.

Har ni bra sätt att hantera ilska på får ni gärna tipsa mig.

Vardagslyckan

                                          Den döende dandyn har klimatångest. 
                                          Han måste ligga still och sörja och tänka på döden. 

"Emla-generationen" kallar gamla barnmorskor unga kvinnor som inte vågar ta ett blodprov utan bedövningskräm. Stickrädda. Emlakräm är symtomatiskt för en tid och en kultur som lägger stor möda vid att undvika att smärta någonsin uppstår. En trygghets- och säkerhetskultur. Hur ska man överhuvudtaget kunna nå fram med information om en framtid som inte ser så ljus ut till oss?

Många informatörer och PR-byråer har gott om åsikter om hur man ska göra. Deras metoder är ofta att man inte får väcka människors ångest. Då sker ingen förändring. Men - ursäkta mig: Hur sker förändringen då? Vi är omgivna med tusen och åter tusen tecken på att vi bara ska fortsätta som vanligt. "Keep calm and carry on!" Er metod har ju inte funkat så bra, skulle man kunna säga.

Mitt sätt har varit att prata om sammanhang som jag har förstått - rakt upp och ner, tidvis rejält ångestladdat. Det har inte heller varit så lyckat. Ångest gör hemska saker med oss. Ångest får oss att lägga oss ner och vilja dö just nu för att alla någon gång ska dö.

Sen ska vi alla dö. Inte nu, vad vi vet. En döende dandy till förälder, det är inte vad ungarna behöver. Ungarna behöver någon som istället blir extra närvarande i nuet, någon som tar tillvara alla de glädjeämnen som finns kvar. Ungarna behöver föräldrar som ställer om, bit för bit. Men ungarna behöver inte föräldrar som håller för öronen och shoppar vidare - i ren ångest.

Vilket mod det krävs av oss, att vi ska kunna hacka i oss kunskapen om en "inte-särskilt-ljus-framtid" för våra barn. Och orka fortsätta. Harva vidare, göra små förbättringar, förbereda oss.

Det här tar lång, lång tid. Det är en process som svajar fram och tillbaka. Jag tror att det är så inlärning sker. Hackvis.

Så, du som ligger i sängen och bara gråter för att allt ser så mörkt ut: Torka tårarna. Se på vad du har. Bryt ihop och gå vidare - men gå inte tillbaka!

                              Mitt bonusbarnbarn och min yngste son är glada. Varje dag. 
                              De behöver glada, starka, modiga föräldrar, precis som alla andra barn. 


torsdag 22 november 2012

Fienden inom oss


"Fascismen behöver ett politiskt utrymme -  och uppstår ett sånt politiskt utrymme så säger det bara schvoop och så dyker det plötsligt upp fascism här trots att det inte har funnits tidigare"
     Henrik Arnstad  "Från stövlar till lågskor- Fascismens historia", Vetandets Värld, P1 121122

Många pratar gärna om Sverigedemokraterna idag. Särskilt alla som ogillar dem. Det ger en särskild känsla av gemenskap att ogilla Sverigedemokraterna tillsammans, för Sverigedemokraterna är så otroligt bra på att själva ogilla. De är ett politiskt parti som är lösningen på en extremt låg självkänsla. Varje gång man nuddar vid känslan av att inte duga kan man projicera den här oönskade känslan på andra grupper. 

Dom. Det är dom det är fel på. Det är inte jag som är oälskad, lat, svag, aggressiv, hatad, misslyckad. Det är dom som är det. Det funkar rätt bra för runt tio procent av svenska folket just nu att tycka så. De andra nittio procenten vet med sig att de aldrig kan bli fascister.

Men vad händer om vi går in i en ekonomisk depression?
Vad händer om vi inte har råd att köpa det vi tycker oss behöva?

Hur ser det svenska politiska landskapet ut i en situation av långvarig brist, där vi upptäcker våra kritiska beroenden och tvingas välja mellan att skydda och hjälpa vissa grupper av medborgare framför andra?

Problemet är att bara är en mycket liten del av befolkningen ens har börjat nudda vid tanken på vad ett sammanbrott kan innebära. Folk verkar tro att deras tomtgränser, pensionspoäng, vårdval och mysbelysning skyddas av någon slags naturlag.

Hur ser den naturlagen ut? Och om den inte finns - hur skyddar vi då demokratin?
" Å ena sidan menar jag att det är viktigt att se risken för att vi faktiskt inte lyckas hejda uppvärmningen, och diskutera vad som egentligen händer då. Å andra sidan tror jag helt enkelt inte på Dark Mountains alternativ. Jag kanske är orättvis, men tycker mig skymta ett sätt för ganska välbeställda människor i Nord att dra sig undan eländet som drabbar alla andra. Dessutom har jag svårt att se de där självförsörjande lokalsamhällena klara sig mer än några veckor i en kollapsande värld. Kort sagt: vad gör de när Hells Angels eller Black Cobra kommer och begär en del av skörden?
Jag tror att kollapsen blir otäckare än vad till och med Dark Mountain föreställer sig. Även om oddsen är dåliga måste vi därför göra allt för att undvika sammanbrottet."
           Jonas Fogelqvist, "Den nödvändiga mobiliseringen" Effektbloggen 121122 


Det här är inte jag


                                                Det här är inte jag! Hon har ju en revolver.

En del saker är svåra att skriva om. En sådan sak är vapen. Jag har alltid varit pacifist. Rädd för våld är jag också, är verkligen ingen tuffing (röker gör jag inte heller). Men en av de konstiga sakerna med att att under det senaste året på allvar börja fundera på resiliens var att tanken på vapen dök upp. Hur illa ser jag egentligen? Kan jag träffa någonting om jag försöker? Tankarna förvånade mig själv. Vad var det jag tänkte skjuta på, plötsligt?



                                   Nej, det här är inte heller jag! Jag har nästan aldrig mössa. 

Först tänkte jag ta jägarexamen. Blir det nödår kan jag kanske skjuta något djur så att jag får tag på protein till ungarna. Men - innan jag ens försöker träffa något levande djur borde jag väl kolla om jag överhuvudtaget kan bli en bra skytt? Sagt och gjort; tidigare i höstas gick jag Stockholms kvinnors skytteförenings nybörjarkurs. Och klarade den rätt bra, faktiskt.

Och vad roligt det var! Värsta mindfulnessgrejen, fast med knallpulverdoft och måltavla. Om du undrar kan jag tala om att alla kvinnorna i skytteföreningen var fullständigt normala, trevliga och roliga.

Jag får se om jag fortsätter med jägarexamen, eller om jag bara ska fortsätta panga på en tavla med pistol. Nu har jag iallafall kommit ut som vapentokig.






Kognitiv dissonans




Jag är en smart person. Jag gör rationella och välövervägda fria val.
Det är så jag vill se på mig själv. De flesta människor vill uppleva sig själva så.

Nästan all information vi möts av förstärker upplevelsen av oss som kloka.  Vi kan, välövervägt och sansat, byta abonnemang, köpa den bästa tvättmaskinen, boka den billigaste resan. Det finns ingen hejd på konsumentupplysningen i form av tester, jämförelser och prov. Vi är rationella varelser som fattar genomtänkta beslut. Basta!

Men ibland dyker det upp information som låter oss ana, att det där vi gör, köper, äter, längtar till, inte är bra val, vare sig nu eller på sikt. Det börjar skava någonstans i mötet mellan dig och omvärlden.

Jävla omvärld! Att börja uppleva de val vi gör som icke-rationella och konstiga, kanske till och med felaktiga - vad ska det vara bra för? Det finns många andra förklaringar att ta till istället.

Man kan bortförklara delar av upplevelsen: Den där tidningen som skrev det obehagliga, den ska du definitivt sluta läsa. Och den där vännen som sade det där konstiga, honom borde du nog inte träffa på ett tag.

Din vän mår nog dåligt. Det är inte dig - det är honom det är fel på. Men det är ledsamt och knepigt att bortförklara viktiga relationer. Så, det kanske inte ens är den där vännens fel, det kanske är den där bloggen han läser? De där deprimerande böckerna, den där kursen i permakultur han har gått som har förvridit huvudet på honom?

Det är mycket lättare att skylla på någon eller något som det inte finns något känslomässigt band till.

Det här som skaver kallar psykologerna för kognitiv dissonans. Det är psykets sätt att hantera intryck som inte låter sig förenas.

"Att på ett ärligt sätt erkänna att intrycken skaver mot varandra, inte går att förena, att världen är skev och fylld av motsägelser, det är första steget mot att förändra sina gamla vanor", säger pedagogen Carolyn I Chaves. För att förhindra förändring har vi flera olika försvarsmekanismer:

Vi kan använda oss av selektiv perception: Att omedvetet välja att lägga märke till vissa saker - men inte till andra, för att det passar våra behov. ("Jag har läst att vi snart har andra flygbränslen")

Eller genom att separera inre moral från faktiskt agerande("Det där är hemskt, men jag måste faktiskt köra bil varje dag - hur skulle jag annars hinna med allt"?)

Eller kanske genom att sprida ut skulden till fler ("Mina grannar är mycket värre skurkar än vad jag är"), eller genom ett moraliskt rättfärdigande av våra val ( Jag har ett funktionshinder. Jag måste äta kött")

Eller genom att vara likgiltig för ("Jaså, säger du det?") och förvränga konsekvenserna av det vi hört ("Men oljan tar ju inte slut, fattar du väl").

Ändå kommer det fortsätta att skava. Det är något som inte stämmer. 

onsdag 21 november 2012

Årets julklapp äntligen här!

                                                Bild lånad från www.soderblom.se 

Årets julkapp blir hörluren. Så passande. Med hörlurar på dig kan du låta bli att ta in alla typer av otrevliga nyheter om bostadsbubblor, höga bensinpriser eller annat framtida elände.

Hörlurarna funkar alltså både på extremt kort och lång sikt. Du behöver inte ens ha en fungerande uppkoppling eller batterier till - det viktiga är inte vad du lyssnar på i lurarna- utan vad du slipper lyssna på. God Jul!

Omvärldsbevakning

                                          Bild från Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet"

Vi lever inte i en undergångskultur. Än. Men vi har gjort det tidigare. Det här är lite av vad vi kommer få se när kampen om resurserna hårdnar:

Stor religiositet. Öppna dörrarna, alla kyrkor, för folk som får ångest för sina barns räkning och för sin egen framtids räkning brukar söka sig till er. Bönen får en revival. Så även välsignelsen: "Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid." Frid kommer bli hårdvaluta. Dessutom har ju Svenska Kyrkan rätt bra med resurser, så om kyrkan vill se till att folk inte svälter kommer kyrkan ha goda möjligheter att dela med sig. Vem vet - det kanske blir en revival även för nattvarden i form av riktigt bröd och vin?

 
                                                         Berlin, 20-talet @Susan Lenox
Stort slöseri. Vaskarna vid Stureplan kommer inte vara någonting jämfört med den festkultur vi kommer se födas bland de som inte behöver ställa om eller bland dem som har något att sälja. På svarta marknaden kommer det mesta finnas till salu - och vem bryr sig till exempel om hur vår narkotikalagstiftning ser ut - i ett undergångsperspektiv? "Allt åt alla - om ni kan hitta det", kommer bli parollen. I ett modemagasin nära dig kommer säkert redan om något år ett asketiskt mode med militär prägel stå sida vid sida med depraverade tjugotalsgossar från Berlin.

Omvänt lärande. Dagens socialbidragstagare är bra på att leva under mycket begränsade resurser. Några av dem kommer sadla om - och bli omställningskonsulter. "Antal år i fattigdom utan att bli tokig" kommer ge högt meritvärde. Jag ser reportaget framför mig: "Karina från Bandhagen lär Jenny och Gustaf på Lidingö att botanisera bland utgångna varor på Ica." Som ett slags ny Mindfulness.

Ångrarna. Snart kommer de som gigantiska personporträtt i en tidskrift nära dig: De som ångrat sig, vare sig det handlar om slöseri med flygresor, botox eller filippinska barnflickor. Som vill göra bot och bättring. Inte nödvändigtvis genom att bli religiösa - utan mest genom att få uppmärksamhet en gång till.

Extremisterna. Det räcker att titta på Spanien och Grekland just nu. Trängseln i politikens mittfält överges på stört när det finns utrymme för mer drastiska åsikter. Det kommer inte att bli roligt.

                                      Tyskland, 20-talet. Mode för herrar. @Susan Lenox
Rykten. "Har du hört att det i Lenhovda sitter en man som har tillgång till alla typer av vapen? Han byter dem mot guld". Ryktesspridningen kommer att bli enorm när resurserna sinar. Går det att få tag i nyskjutna änder i Vasastan, säger du?

Anti-stylisterna. Nyrenoverade kök känns såå 2010, inte sant? Snart får du se folk i öppet stoltsera med sina survivalradioutrustningar, handdrivna mjölkvarnar och mustmaskiner. Att ha ett hem som känns robust, tåligt och slitstarkt och (nej, nu kom jag inte på fler synonymer) kommer bli den nya induktionshällen.

Och d ä r grumlades min kristallkula. Men din kanske ser mer?

tisdag 20 november 2012

Regn är alltid regn, det här är bara lite våtare än vanligt

                                      Sniff: "Jag tycker inte om onaturliga regn!" 
                                     Muminmamman: "Regn är alltid regn, det här är bara lite våtare än vanligt"

Om jag hade varit en kvällstidning hade jag slagit upp följande: "Klimatet 2050 - så ser det ut där du bor - din lokala guide". Men det gör inte tidningarna. Därför får intresserade själva leta efter sina klimatprognoser hos Din Lokala Länsstyrelse (alla är inte färdiga än) - eller bara kolla lite på SMHI:s klimatanalyser på ett nytt sätt. Nu måste vi ju dessutom kolla lite längre fram i tiden, sådär 2070- 2100. Allt ska ju gå så fort idag - även klimatförändringarna.

Men det blir väl bara varmare?
Läser man kommentarerna till Aftonbladets artikel om Världsbankens klimatrapport så säger toppkommentaren så här "Fantastiska nyheter för mig som är så frusen!" (124 personer gillar)
Ja, visst är det? Hoppas att du gillar regn också. För regna lär det göra.

Ett exempel: Jämtlands fina klimatrapport:
"Temperatur: Varmare, framför allt på vintern, då det blir 6-7 grader varmare.
Nederbörd: Nederbörden ökar, på vintern 50% för inlandet, 60% för fjällen.
Snö: Dagar med snötäcke minskar med 50%. Islossning sker flera månader tidigare än vanligt."
Hur ska man klara av detta, att snön försvinner och att det bara regnar jämt? 
Snön bär ju ändå på en stor del av Jämtlands turismutveckling. Och kanske bär snön också på en del av hela Sveriges identitet? En jämte konstaterar lakoniskt i en tidningskommentar: "Å, då är man redan utburen och nedstoppad i en etta med jordvärme! Så om det regnar eller snöar - Spelar nog ingen roll !"

Tittar vi istället på Kalmar län, där risken för torka och låga grundvattennivåer redan idag är som störst i landet, kommer framtiden bli rätt outhärdlig. På sommaren blir det nästan aldrig regn. Långa perioder med torka kommer göra dricksvattenbristen akut - långt in i Jönköpings län, på Gotland, ner i Blekinge och upp mot Östergötland och Sörmland. 

Bildtext: För större delen av Sverige är det låg vattenföring (0-20 dygn/år) i historiskt klimat. För framtidsperioden 2021-2050 ses en ökning för södra Sverige till uppemot 60 dygn per år. I slutet på seklet ses kraftig ökning av antalet dagar med lågvattenföring för sydöstra Sverige. För sydöstra Sverige kan den kraftigt ökade perioden med lågvattenföring ha betydande konsekvenser för vattentillgången för bevattning men även för dricksvatten. Kom ihåg nu att 2100 är redan 2050.

Och vad säger prognosen för havsvattennivåer i Kalmar län om 100 år? (numera om femtio år redan, typ)
"På 100 års sikt är osäkerheten stor och havsnivåförändringen spås hamna någonstans mellan cirka 20 och 130 cm. I enlighet med vad som nämndes i inledningen är troligen minimiscenariot för lågt och en förändring större än detta är sannolik."
Kanske finns det en anledning till varför ingen skriver om det här?  Jag blir deppig bara av att vidarebefordra informationen. Om du verkligen gillar platsen du bor på, så kan jag rekommendera att du läser SMHI:s analyser i små portioner. 

Om jag inte känner till det kan det inte skada mig

                                           Bild om småprat lånad från Östgötacorren

Varför skriver fler vänner på Facebook om SAS än om klimatrapporten?
Varför hanterar Rapport Världsbankens klimatrapport lite kort mellan ett reportage om falsk oxfilé och ett reportage om farligt ögonfransserum? 

Klimatfrågor är helt enkelt omöjliga frågor. Så även frågor om energiförsörjning. Frågor om ekonomi får ändå en liten, liten plats i människors medvetande. Lika liten som: "Ska jag binda räntan eller inte?" Allt utöver det är - tråkigt. Gäsp. Orkar inte lyssna. Lyssnar förstrött, plockar bort, byter ämne. 

Bortträngning är ett sätt att hålla ångestladdat innehåll borta från medvetandet. Människor som "ser verkligheten som den är" förknippas med depression. Du som kommer med budskapet är helt enkelt en jäkligt trist och jobbig människa. 

Individen reagerar på ett omedvetet plan med att aktivt stöta bort innehåll som inte är hanterbart eller opassande. Det finns inga som helst vinster för individen i att ta till sig innehållet. Du stör. Det här skapar stora problem för människor. Både på individplan och i relationer. Mycken möda går åt till att hålla borta information. Som klimatrapporter. 

För ett år sedan försökte jag prata med alla om det som jag tycker är viktigt. Idag pratar jag med mycket få. Det finns ingen anledning att själv drabbas av andra människors aktiva försvar. Hur kul är det att stå där och vara tråkmånsen om och om igen? Prata bara med folk som du tror har en rimlig chans att kunna ta till sig det du säger - och säg bara lite åt gången. 

De andra har sedan länge tagit bort dig från sin Facebookfeed. 

Kari Marie Norgaard är sociolog. Hon har skrivit boken "Living in denial - Climate Change, emotions and everyday life". Hela boken är full av bra exempel på hur bortträngning och förnekelse fungerar - och hur det understöds av hela kulturen. I boken ger hon bra beskrivningar på hur socialt småprat ska fungera så att båda parter blir nöjda. Det här är min egen tolkning:

  1. När man småpratar med folk pratar man inte om jobbiga saker. Pratar man om jobbiga saker ska det vara så personliga saker att svaret kan bli en enkel kram - jag tänker på dig - hej då. Men så personlig kan du bara vara ytterst sällan, till exempel om något dött, eller om du blivit av med jobbet. Klimatet är inte personligt - såvida du inte är svårt psykiskt sjuk. 
  2. Du kan gärna prata om vädret, men på ett skämtsamt sätt. "Som det regnar här får vi minsann snart havsutsikt. Då ökar väl bostadsvärdet". Ha ha ha. Det är inte en invit till ett djupare samtal.
  3. Du ska vara optimist. I allt. 
  4. Du ska vilja fly bort. Det är ett givet samtalsämne. "Hu, vad det regnat den här hösten, jag längtar så till Thailand". Att vilja fly är normalt. Det är det bästa sättet att bekräfta varandra på. 
                          "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?" I Flen vet dom hur man 
                            småpratar. Eller småsjunger. 

Att förstå det här normala småpratandet är otroligt viktigt för den som vill prata om viktiga saker. Om du just nu verkligen vill prata om guldpriset, investeringar i vindkraft, skjutvapen eller annat har jag tips på några andra bra samtalsämnen som du kan ta till tills du träffar någon som orkar lyssna:

  1. Melodifestivalen. Kommer Carola låta sig övertalas?
  2. Sverigedemokraterna. Vi pratar lika gärna om (sd) som vi ogärna pratar om klimatet. Såvida inte någon råkar tillhöra (sd)väljarna. Isåfall har du otur. Då får du undvika ämnet lika noga som du undviker klimatfrågan/energifrågan/ ämnen runt ekonomi.
  3. Julen. Längtar du eller inte?  (men akta dig för att koppla saker som snömängd till samtalsämnet)
  4. Nej, jag kom faktiskt inte på fler saker. 

måndag 19 november 2012

Don´t try

                                   "No! Try not. Do, or do not. There is no try." 
                               YODA, Star Wars Episode V: The Empire Strikes Back

Idag är det många som känner sig uppgivna. Att ungarna inte ska ha någon mat om bara fyrtio-femtio år och inte ens ha syre att andas om en sjuttio - åttio år. Är det meningen att vi ska behöva klara av att inse något så svårt, ta det till oss och ändra oss?

Vad ska vi göra med all denna ångest? Man får väl tugga i sig den bit för bit. Gråta lite när grannen skryter över nästa semesterresa? Knyta näven i fickan?

Här är lite besserwissriga saker du kan göra redan nu - eller reta upp dig på.
Saker, som kommer att vara de ultimata kärlekshandlingarna till alla dem som du bryr dig om.
Nu och imorgon. Det finns inget slut på den här sortens kärlek:

  • Rösta rätt. 
  • Sluta flyga. Sluta gilla andras prat om flygresor. Sluta gilla andras exotiska semesterbilder. Stå för att det är ett opassande beteende, ofint, helt enkelt. Var besvärlig.
  • Sluta köra bil. Om du inte kan sluta, kör vid färre tillfällen och ta med passagerare. Åk kollektivt. 
  • Sluta äta kött. Om du ändå vill äta kött, ät vilt. Inte för att viltköttet kommer räcka till alla i alla evighet, men ät det under en övergångsperiod, då.
  • Sluta handla det som du inte behöver. Nu.
  • Gör roliga saker tillsammans. Det finns så mycket som faktiskt är klimatvänligt. Allt det roligaste: Att vara med ungarna, baka bröd, spela spel, odla något, gå i en alldeles gratis skog som finns kvar, ha sex med den du älskar, sova, läsa, prata, lyssna på musik, spela fotboll. Gå inte på att allt måste köpas. 
Kokettera inte med din ångest. Då kommer du bara bli liggandes, eller till sist gå och köpa ytterligare en grej. Jag säger som Yoda: Do, or do not. 

Kärt barn har många namn

...styrmedel, avgift, skatt. Kalla det vad du vill, men det fungerar utmärkt om du som politiker vill att jag som medborgare ska ändra mitt beteende. Vill du att jag ska göra det? 

Ska jag köpa mer eller mindre av lax, kosmetika eller tröjor? Ska jag flyga oftare? Ska jag promenera till jobbet?  Vad du än vill att jag ska göra för förändringar i mitt liv så kan du lätt hjälpa mig på traven. 

Tabellen ovan redogör för en livsstilsförändring genomförd i Stockholms stad. Som ni ser är det en långsam uppgång - som plötsligt pekar tvärt upp (1 juli 2012). Vad hände då?

Marita Söderqvist är ansvarig för soptaxor i Stockholms stad. Hon har sammanställt villahushållens användning av bruna soptunnor. (innehållet i de bruna soptunnorna blir till biogas)

Användningen av bruna soptunnor har ökat med 100 % på tre månader. Så många fick plötsligt lust att sortera matavfall. Enbart på grund av de nya vikttaxorna. Ett litet styrmedel. Ytterligare några villaägare har istället inhandlat en avfallskvarn. Det blev plötsligt värt pengarna.

Kom inte och säg att vi inte är förändringsbenägna. Det är ni som inte är beslutsbenägna, juh! (och ja, jag vet att några puckon istället slänger sina sopor i vanliga papperskorgar. Men det var inte det som var poängen. Läs en gång till om du inte förstod)

Mörkrädd

"Idag är vi mörkrädda", skrev Henry Beston redan 1928.
"We have a dislike of night itself.  Today´s civilisation is full of people who have not the slightest notion of the character of the poetry of night, who have never seen the night"
Vi vet inte vad riktigt mörker är och gör allt för att undvika det. Inom en överskådlig framtid får vi nog lära oss att återigen bli kompisar med mörkret. Både genom påtvingade korta elavbrott och genom att bli tvungna att prioritera mellan energibehoven.

Mina föräldrar är gamla nog att ha levt ett årtionde på jorden, i småländska obygder, utan elektricitet. Hur var det? Det var mörkt, säger mamma. Och kallt, inflikar pappa.

Klockan tre så här års blev det natt. Då hade familjen inget annat ljus än en fotogenlampa på köksbordet och lite, lite ljus från vedspisen. Eftersom köket var det enda uppvärmda rummet satt alla där. Morfar pliggade skor åt grannarna, mormor stoppade strumpor. Det var för mörkt för att läsa. Det var tyst.


        Farfar John mjölkar korna för hand, i mörker, tillfälligt upplyst av fotografens blixt

Tanken på ett sådant liv skrämmer mig inte. Men det känns...rätt enahanda. Inga spontana Facebookstatusuppdateringar. Ingen ny teveseriebox. Om jag kan välja kommer det här definitivt prioriteras före datorn: Kylskåpet, frysen ("men det går lika bra med matkällare", säger mamma)  och tvättmaskinen.  

David E. Nye är professor i amerikansk historia. Han har gjort en rätt trist genomgång av vad som händer vid strömavbrott i boken "When the lights went out". Ett par intressanta slutsatser kommer han med: 

Staden är ett sårbart landskap. När elektriciteten försvinner blir landskapet snart obeboeligt, ohållbart. Hur människor väljer att reagera, beror helt på individens upplevelse av sammanhang med samhället, på bakgrunden till avbrottet och på tilliten till att det kan bli bra igen, att det bara är kortvarigt. 

Vid mörkläggningarna i London, under kriget, passade folk på att plundra. "Man blir ansiktslös i mörkret, tappar sina normala sociala koder och kännetecken", skriver Nye. Vid det stora elavbrottet i USA 1965 blev det party. Men 1977 passade folk återigen på att plundra.
"Inom en timme var vanliga brottslingar ute och plundrade. Inom två timmar hade de fått sällskap av ungdomar och arbetslösa. Inom tre timmar gick vem som helst, kvinnor och män som aldrig annars skulle begå ett brott, ut och tog det som man ansåg sig ha behov av när ljuset skulle komma tillbaka igen." 
 Folk stal alltså inte medicin eller mat, utan teveapparater, smycken och pälsar.  Bäva månde NK och andra finare butiker.

Slutsats. Hur pass mörkrädd du blir vid ett kortare elavbrott på någon vecka beror alltså på i vilken grad du känner sammanhang. Ett sammanhang som du ska ha etablerat innan elavbrottet inträffar.

Och jag som känner mig så främmande i kulturen redan idag.

En annan slutsats: Eftersom det är tekniker som sätter ihop system, som elnätet, tänker de naturligtvis ut tekniska lösningar. Tekniska lösningar tenderar att bli mer komplicerade över tid. Man blir helt enkelt lite för förtjust i det nya, svåra. Komplexiteten i lösningarna leder till att risken för elavbrott hela tiden ökar. Till sist vet man inte varför ett elavbrott ens uppstår. Är det en ekorre - eller ett terrorangrepp?

KISS är därför alltid den bästa metoden. (keep it simple, stupid)

              
                                    Vera Lynn väntar på ljusare tider under andra världskriget